|
Om Isländska föreningen i Linköping
Genom åren har det funnits ett antal Isländska föreningar i Linköping men de har blivit nerlagda av många olika anledningar. Folk har till exempel flyttat tillbaka till Island eller någon annanstans i världen, men det har också hänt att föreningarna har lagts ner sakta men säkert på grund av brist på intresse eller tid.
Idag finns det enligt mina uppgifter 4 aktiva, registrerade Isländska föreningar i hela Sverige. Vi är dock på god väg att bli den femte. Om allt går som planerat kommer föreningen att ha sitt eget organisationsnummer innan slutet på mars 2010. Det kommer förhoppningsvis hjälpa oss att bli större och mer aktiva.
Anledningen till att jag (Viking) bestämmde mig för att starta en Isländsk förening i Linköping är ganska enkel. När jag flyttade till Sverige i agusti 2007 hade jag stora problem med att komma in i det Svenska samhället, bland annat på grund av komplicerade regler hos olika stiftelser och en enorm mängd pappersarbete. Detta gjorde det mycket svårt för mig att flytta hit.
För det första var jag tvungen att ha ett personnummer för att kunna söka bostad, jobb osv, men för att kunna få ett personnummer så var jag tvungen att ha en bostad att folkbokföra mig på. Utan personnummer ingen bostad och utan bostad inget personnummer.
Samma gällde när jag skulle skaffa mig en legitimation. Utan en legitimation går det inte att fungera normalt i ett Svenskt samhälle. För att få en Svensk legitimation var jag tvungen att redan ha en Svensk legitimation eller en familjemedlem med Svensk legitimation som kan bekräfta att jag är den jag säger att jag är. Eftersom jag inte har någon familj i Sverige blev detta ett problem.
Det som löste bostads/personnummers problemet var att min flickvän är Svensk och kunde därför registrera lägenheten på sig så att jag kunde folkbokföra mig på den adressen för att få mitt gamla Svenska personnummer, som jag hade när jag bodde i Skövde 1996, aktiverat igen. Legitimationen ordnade sig också till slut när pappa kom på besök och bekräftade mig.
Ska det behöva vara såhär svårt? Ska en person som flyttar inom Norden till Sverige behöva gå igenom allt detta?
Idéen med föreningen är inte bara att förena Islänningar inom föreningens område för att bygga upp sammanhållning och vänskap, utan också väcka ett intresse om Island, den Isländska kulturen och språket. Dess utom vill jag kunna hjälpa Islänningar som flyttar hit att komma inn i det Svenska samhället på ett bra sätt.
När jag kom hit fick jag den idéen direkt att söka efter en Isländsk förening då jag var van att umgås mycket med andra Islänningar när jag som barn bodde i Skövde. Det gick inte speciellt bra att hitta någon förening då den dåvarande föreningen inte var speciellt aktiv eller synlig. Jag lyckades dock hitta ett telefonnummer hos en Isländsk förening till slut och såg då att föreningen fanns bara några hus ifrån mig. När jag fick kontakt med föreningen fick jag reda på att den inte hade speciellt många medlemmar och att det inte var speciellt många som kontaktade föreningen över huvudtaget. Jag var den första på väldigt länge. När jag fick det beskedet blev jag direkt intresserad av att hjälpa föreningen att bli mer aktivt och försöka att få in fler medlemmar. Bara någon månad senare flyttade föreningens ordförande tillbaka till Island med sin familj. Den flytten blev till att den ända Isländska föreningen jag hade hittat försvann.
Efter nerläggningen av Svensk-Isländska familjeföreningen bestämmde jag mig för att göra något åt detta. Man kan ju inte bo i en stad med 136 tusen invånare utan att ha en Isländsk förening.
Då var det bara att börja leta. För att kunna starta en Isländsk förening måste man såklart ha en bra grund att starta en förening på, folk som är intresserade av syftet och av att vara med, folk som är beredda att vara med i styrelse och aktivt jobba med föreningen etc. Sedan måste man registrera föreningen och sedan år det bara att köra igång med föreningsaktiviter...
...trodde jag. Men självklart gäller samma sak med det som allt annat, en massa papper som behöver fyllas ut, gå igenom, dubbelkolla och trippelkolla uppgifter, få allt bevittnat, lämna in på rätt ställen osv.
Att starta förening blev betydligt svårare och mer jobb än jag någonsin trodde. Därför bestämmde jag att jag behövde hjälp och att göra allt detta på mitt sätt och i min egen takt.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra så jag valde att kontakta de andra Isländska föreningarna i Sverige och fick direkt en massa hjälp där. Jag fick ett tips om att kontakta den Isländska kyrkan i Sverige och fick lite hjälp där också. Den hjälpen jag har fått med detta är jag mycket tacksam för, utan den hade jag aldrig klarat av att få igång någon förening. Speciellt vill jag tacka IMON för den "steg-för-steg hur man startar förening" listan jag fick av dem.
Nu är det bara att se till att hålla föreningen aktiv, väcka intresset hos folk, skapa sammanhållning och ha kul.
|
